vi två, 17 år
Jaha, det här blev ungefär den största ångestdagen någonsin. Trodde inte alls det skulle kännas såhär, inte längre. Fick bita mig i läppen för att inte börja lipa på bussen från Hanna. Nu ligger jag i soffan och plågar mig med nostalgiska håkan-låtar och mår illa. Orkar. Inte.
/A
/A
Kommentarer
Trackback
