lay with me, I'll lay with you, we'll do that things that lovers do
Idag var jag, Lisa, Linn och Mimmi på bio och såg finaste Blue valentine i en tom biosalong. En mycket sorglig - och realistisk - liten historia om hur kärleken inte alls är evig, hur stark den än en gång må ha varit. Så fin att jag det för första gången på mycket länge slog mig att jag skulle vilja våga bli lite kär igen. Inte sådär jag-klarar-mig-inte-utan-dig-kär, men lite smått förälskad. Tanken på ett nytt förhållande känns visserligen fortfarande lika avlägsen, skrämmande och kvävande, men en sommarfling hade inte alls varit helt fel. För trots hur smärtsam kärleken än kan vara, och oftast är, så är det även det bästa och finaste som finns (innan allt går åt helvete).
Finaste (alt. deppigaste) bloggen med massa kärleksfoton på andra turturduvor hittar ni för övrigt här.
/A
Finaste (alt. deppigaste) bloggen med massa kärleksfoton på andra turturduvor hittar ni för övrigt här.
/A
Kommentarer
Trackback
